Monday, April 29, 2013

Budapestresan 2013



Budapestresan 17/4-21/4 2013
1 SEK= 30 HUF     1 HUF (forint)= 0.03 SEK. Ett lätt sätt att räkna om ungerska priser till svenska var att först dividera med 10 och sedan med 3.
I mitten av december blev vi överraskande tillfrågade av våra vänner Birgitta och Lars Larsson om vi ville följa med på en resa till Budapest. Vi tackade omgående ja trots att vi nyligen kommit hem från Kalifornienresan så budgeten för resor var lite ansträngd. Jag beställde i alla fall resan som arrangerades av Favoritresor, en resebyrå som specialiserat sig på kultur och temaresor. Resan kallades ”Opera och Konsert i Budapest”. Den utgick egentligen från Stockholm men man erbjöd anslutningsflyg från Göteborg.  Jag betalade omgående 3000 i anmälningsavgift och resten av priset, 21 680 kr för oss båda den 13/3. Det mesta av maten samt alla entréavgifter ingick i priset.  Vi åkte med flygbolaget Norwegian och en Boeing 737-800 med 186 platser.


Kl 04.00 den 17/4 hade vi väckning och våra medresenärer kom kl. 05.15. Vi åkte med deras bil till Landvetter.  Planet gick 07.30 och efter 55 min var vi på Arlanda. Där träffade vi övriga deltagare i resan, 25 st, samt ciceronen Niklas Lindblad, sedan många år känd musikpresentatör på radion och i Berwaldhallen m.m. Flyget till Budapest gick 10.00 och vi var framme 12.20. Ingen tidsskillnad.
Vi fick ingen mat men köpte varsin ”smörgås” i kartong som smakade godkänt men var dyr. Tillsammans med var sitt glas juice kostade det 180 SEK.
Vi såg lite snöfläckar även i Ungern och träden var kala. På flygplatsen mötte den lokala guiden som studerat svenska på universitetet och tidvis även på stipendium i Sverige. Hon hette Susanna Tar (Shushá). Vi åkte inte direkt till hotellet utan till Gellertberget där vi fick lunch på ”Citadella Panorama Restaurang” (Panoráma Étterem Citadella). Det blev gulashsoppa, kycklingfilé med pastasallad och Petit Choux. Kaffet fick vi betala för. Utsikten var verkligen imponerande från berget. Därefter åkte vi till vårt hotell, Mercur Korona, som låg alldeles intill ”Kalvin platsen” (Kálvin ter), ett mycket bra läge på Pestsidan, bara 600 m från Donau och den grönmålade ”Frihetsbron” (Szabadság hid). Sedan vi packat upp gjorde vi en promenad tillsammans med Larssons till bron och satte oss på Anna Café på det lilla sluttande torget ”Fövám ter” där ungdomar åkte skateboard. De försökte, och lyckades ibland, att under hopp vända brädan i luften ett varv. Vi drack varsin öl och det kostade 5000 med dricks för oss fyra.  Sedan gick vi tillbaka till hotellet och vilade en timma innan det var dags för samling i hotellvestibulen och gemensam promenad till Retaurang Caroli. Sallad med kyckling , fläskfilé med bacon, inkokt päron med glass. Tilllbaka till hotellet kl. 21 och då var det skönt att komma i säng efter att ha varit uppe under 17 timmar.
Hotellet var modernt och mycket rent och snyggt. Adressen var Kecskemeti utca 14. Vi fick varsin elektronisk nyckel i form av en plastbricka. Kranvattnet var drickbart men smakade inte särskilt bra. Vi bodde på tredje våningen och det var en gata utanför som var lite trafikerad och ingenting hördes av trafiken.
To 18/4
Kl 8 tog vi hissen till frukostmatsalen och där väntade en utomordentligt fin buffé. Det var omöjligt att smaka på allt och vi åt ungefär som hemma för det fanns youghurt men kunde inte låta bli att ibland också smaka på prinskorv, bacon, äggröra m.m. De kokta äggen var som gummibollar och nästan gröna inuti så äggröra var godare.




Sedan började en bussrundtur i Pest som ligger på östra standen av Donau. Vi åkte utmed hela berömda gatan Andrassy där vi passerade det vackra operahuset som vi skulle till dagen efter. Vid Hjältarnas torg (Hösök Tere) gick vi ut och tittade på den imponerande skulptur-samlingen. Den centrala platsen på torget utgörs av landmärket Millenium-monumentet. Monumentets centrala del innehåller ryttarstatyer av hövdingarna, med Arpad främst, för de sju magyariska stammar som grundade Ungern under 800-talet och en hög kolonn som kröns av en staty av ärkeängeln Gabriel som håller kungens krona och det dubbla apostoliska korset i sina händer. Enligt legenden visade sig Gabriel för kung Stefan (Iztvan) (975-1038) och övertalade honom att konvertera till kristendomen. Bakom dessa står fjorton statsmän porträtterade med statyer i den semi-cirkulära arkaden. Dessa statsmän ansågs ha uträttat enastående saker för den ungerska nationen under  dess historia. På egen bekostnad drack vi kaffe på en servering. Bussturen gick sedan kors och tvärs genom stan och vi passerade bl.a. världens näst största synagogan på Dohanygatan. Den rymmer 3000 personer och låg under kriget i gettot. Den byggdes på 1850-talet. Vid St. Stephansbasilikan ”Szent Istvan” stannade vi och gick in. Det var en imponerande romersk-katolsk helgedom som enligt ”Shusha”  byggdes till minne av en översvämning i Donau (1878??) som hade stoppat just där basilikan nu låg. Den blev färdig 1905. Kupolen är 96 m hög och enligt gällande regler får inga byggnader i Budapest bli högre. Parlamentets kupol är precis lika hög.  Redan vid ingången hörde vi vacker körsång och vi stannade och lyssnade på en kör som övade. Jag spelade in en stund med kameran. Särskilt de välvda taken var vackert målade med mycket bladguldinläggningar. Den tyngsta klockan i tornen väger nästan 10 ton. Basilikan är den enda kyrkan som har en kungastaty (St Stephan) i stället för Jesus vid altaret. Sedan stannade vi till utanför den pampiga slottsliknande parlaments-byggnaden men vi kunde inte gå in där på gund av renoveringsarbete utan stannade vid det lilla
”Martyrtorget” (Vértanuk tere) där det fanns en mycket originell staty av frihetshjälten och förre premiärministern Imre Nagy, som stående på en liten valvbro blickade mot Parlamentet. Den restes till minnet av revolten mot Sovjet 1956 som slutade med att Nagys efterträdare Janos Kadar såg till att Nagy blev dömd för landsföräderi och hängdes tillsammans med två andra och begravdes på anonym plats. Han hade tagit skydd i Jugoslaviska ambassaden tillsammans med 39 andra oppositionella och Kadar hade lovat dem fri lejd om de kom ut men han svek. T.o.m. Chrustjov lär ha blivit upprörd. År 1989 fick Nagy återupprättelse och friades från alla anklagelser av Ungerns högsta domstol. Stoftet grävdes upp och Nagy fick en statsbegravning där mer än 100 000 människor deltog.  Jag mindes dessa händelser mycket vär eftersom två ungerska flyktingar kom till Sverige och gick samma utbildning som jag i Stockholm.
Runt minnesmärket fanns en stensarg som var snedslipad vilket jag inte såg, utan när jag trampade på den för att få en bra vinkel för ett foto ramlade jag våldsamt och det var tur att jag inte skadade mig. Hade i alla fall lite ont i det opererade knäet ett par dagar vilket var oroligt. Men jag kunde lika gärna ha slagit i huvudet och fått resan förstörd.

                                                  Konsthantverksmuseet

Vi åkte sedan förbi Konsthantverkmuseet i Art Noveauxstil (Jugend) ritat av Odon Lechner and Gyula Pártos1896  och  Stora saluhallen som är ritad i samma Art noveaux- stil av Samu Pecz cirka 1896. 
Där fick vi en fin lunchbuffé i en restaurang på andra våningen och efter maten strosade vi en stund bland de färgglada stånden med både köttvaror och grönsaker  och frukt. Där fanns också våm att köpa, troligen av kalv eller får. Vi köpte fyra torkade cabanosse till kvällsdrinken.
Tillsammans med Lars och Brigitta strosade vi sedan omkring i kvarteren och vi tänkte gå till den stora synagogan som vi sett men vi hittade inte trots att vi frågade två gånger på gatan.
Till sist gick vi i stället till Frihetsbron och satte oss på Café Anna. Denna gång gick vi ut till mitten på bron och kunde konstatera att Donau inte är blå längre utan rejält brun. När vi kom tillbaka var det dags för middag och jag valde kycklingburgare men Gunvor åt sallad med skinka. Denna måltid ingick inte i resans pris och med öl resp. vin kostade det 14000 HUF( =116 SEK/pers.). Vi gick sedan hem och duschade för att åka till konserten. Vi smakade på cabanossen som var i starkaste laget.

Palace of Arts (Művészetek Palotája), i södra delen av staden vid bron Lágymányosi híd (Rákóczi híd) var en fantastisk alldeles ny anläggning. Konsertsalen Bartók National Concert Hall med plats för 1700 personer och hade en enastående akustik. Anläggningen omfattade även Nationalteatern och Ludwig Museum med samtida konst men där var vi inte. Programmet började med Bachs 4.e Brandenburgkonsert som är mycket fin. Den framfördes av Budapests Festivalorkester som är rankad bland världens tio bästa. Sedan blev de Beethovens 1:a pianokonsert med festivalorkestern och rumänen Radu Lupu som solist. Det syntes att han trivdes i orkestern. Slutligen fick vi höra Brahms 4:e symfoni som är mycket vacker. Jag hade lyssnat in alla verken i förväg för jag hade dem på CD.

Fre. 19/4
Vi åt frukost kl 07.30 och kl. 9 åkte vi med bussen föst genom de judiska kvarteren som låg alldeles intill hotellet. Alldeles före resan hade jag läst boken ”Det står ett rum här och väntar på dig” skriven av Berit Carlberg. Boken beskriver Wallenbergs liv och kamp för att rädda judar undan nazisternas dödsläger. När den sovjetiska armén intog Budapest försvann han spårlöst. Flera gator, platser, skolor etc bär idag hans namn runt om i världen.  Han är den andre utlänning efter Winston Churchill som förärats titeln Amerikansk Hedermedborgare. 
Sedan fortsatte turen till Budasidan och vi stannade vid slottet. Det blev många trappor upp att gå. Vi gick först till Fiskarbastionen som var den del av försvarsmuren som på sin tid sköttes av fiskare. Tornen hade samma form som gammaldags ”kåtor” som de ursprungliga magyariska stammarna bodde i när de invaderade Ungern. På slottet såg vi väggar med stora kulhål sedan kriget. Jag tog ett fotografi på Gunvor bredvid en staty av en sittande Zoltán Kodály (kodaj) (1882 – 1967).

Stensatta gångar överallt men mycket glesa stenar så det var lätt att snubbla. På Donauterrassen framför galleriet står en ryttarstaty av Eugen av Savojen, som utplånade den sista turkiska armén i Ungern under slaget vid Zenta 1697. På en tornspira satt en skulpterad korp med en ring i näbben. Jag blev nyfiken på detta och har nu på internet hittat förklaringen.



 I mitten av 1400-talet blev den framgångsrike generalen János Hunyadi regent under den minderårige kungen László V. Han hade bl.a. besegrat ottomanerna i slaget om Belgrad 1456. Men han dog av pest vilket även den unge kungen gjorde när han var 16 år. När man letade efter en ny kung dödade habsburgarna Hunyadis äldste son Lászlo varpå ungrarna i stället valde den yngre sonen Mátyás. Han befann sig då vid hovet i Prag, han var nämligen gift med en tjeckisk prinsessa. Enligt legenden lät Mátyás’moder sända bud till honom med en korp som hade en ring i sin näbb. Korpen skulle sålunda ha flugit från Transylvanien till Prag. Korpen med ringen i näbben blev sedan dess en del av släktens vapen. Mátyás återvände till Buda och blev den förste ungerskfödde kungen på 150 år. Han var framåtsträvande och välutbildad och blev en typisk renässanskung som stödde konsten och uträttade mycket gott, bl. a. kontrollerade han hur adelsmännen behandlade sina undersåtar. Han kallades Matthias Corvinus och regerade 1458-90 och blev den sista ungerske kungen.


Efter att ha beundrat utsikten åt alla håll gick vi in på det väldiga Nationalmuseet. Att se allt går inte utan vi rekommenderades att välja några enstaka våningar. Vi valde ungerskt 1900-talsmåleri och det fanns hur mycket som helst att se. En målning som vi båda fastnade för var Tihamér Margitays (1859-1933) lustiga oljemålning Jealousy (Svartsjuka).
Den är avbildad på en massa sidor på internet och tydligen så populär att man lagt in vattenmärken på den för att förhindra kopiering.
Denna dag fick vi åter gratis lunch och det blev grönsakssoppa samt köttgryta med mycket mört och gott kött. Därefter pannkaka med hasselnötsfyllning. Till det föreslog Niklas ”Barack Palinka”, en ungersk specialitet som påminde lite om grappa men som gjordes på aprikos. Tyvärr missade vi att köpa det på hemvägen på grund av missuppfattnig om EU-bestämmelser vid flygbyte i Stockholm. Lars bjöd hela vårt bord inklusive Niklas.
Efter maten gick vi tillsammans med Lars och Birgitta till Frihetsbron igen och gick hela vägen över till Gellertbadet. Vi kunde gå in men badade inte. Däremot köpte vi ett gult badlakan med text på (Gellert). Mitt Visakort fungerade inte och jag var osäker på min kod till Mastercard så Gunvor fick betala.
Det var mycket varmt, troligen 25 grader. Tillbaka över bron satte vi oss igen på Café Anna och beställde öl som jag betalade.

Sedan gick vi hem och duschade inför operabesöket samt drack ett litet glas whisky. Men korven slopade vi för den var så stark att jag fått känning av gastrit.
Vi åkte buss till Operan och den började 18.00. Operabygnaden var fantastiskt tjusig både ute och inne och stämde väl med scenografin i operan vi skulle se.Det fanns en stor altan som vi gick ut på i mellanakterna. Eva Bátori spelade Arabella och hon sjöng mycket vackert Mandryka spelades av Tomasz Konieczny och han var också mycket bra. Men jag tyckte att Bori Keszei som Zdenka var bäst. Det märktes dock inte på salongens applåder som var aningen ljumma och ganska lika för alla sångare men jag kanske hade fel.
Jag hade i god tid före resan köpte ett libretto på internet eftersom operan sjöngs på tyska och textades på ungerska. På YouTube hittade jag en komplett inspelning med Kiri te Kanawa som jag lyssnade på flera gånger samtidigt som jag följde med i texten i librettot. Jag hade stor nytta av detta på operan men trots det kunde jag inte alltid hänga med i sångarnas texter. Deras tyska uttal var inte alltid det bästa. ”Ein” uttalas ju som ”ajn” på tyska men det blev i regel ”ein” ”mein”, ”sein”. Som vanligt var det för mörkt på operan för att läsa i librettot under föreställningen.
Vi kom hem 21.45 och lade oss 22.30. Chauffören hade blivit bjuden på operan och han uppskattade den mycket trots att han var hårdrockare sade Niklas.

Lö 20/4
Efter frukost åkte vi buss till Gödöllö om låg tre mil nordost om Budapest. Kejsarinnan Elisabeth av Österrike  1837-1898 som var gift med kejsar Frans Josef  I, var kejsarinna av Österrike från 1854 samt drottning av Ungern från 1867. Slottet byggdes av greve Grassalkovich. Sissi trivdes inte i Wien utan tillbringade mycket tid i Gödöllö särskilt sedan hennes son Rudolph omkommit, man är osäker på om det var mord eller självmord (Mayerlingdramat, 1889). Efter den händelsen gick hon alltid svartklädd. Hon var ovanligt vacker och blev mycket populär bland befolkningen och kallades ”Sissi”. Hon mördades av en italiensk anarkist 1898. Slottet förstördes delvis under kriget, både av tyskar och ryssar men är nu fullständigt renoverat och mycket fint. Det var svårt att hitt någon bra souvenir men jag köpte i alla fall ett litet häfte om slottets historia.
När vi kommit tillbaka till Budapest kunde vi hoppa av i hamnen för att tillsammans med Birgitta och Lars åka med en sight-seeingbåt (Laguna)
på Donau under en timma. 3500 HUF/pers. På vägen till båten fick jag utan anledning näsblod och det dröjde länge innan jag fick stopp på det och fick gå med papper i näsan mest hela dagen. Vädret var lika fint som tidigare dagar och vi lyssnade i hörlurar på guidad beskrivning på svenska. Lunch åt vi först vid 16-tiden och det blev på Café Anna. Sedan vilade vi en stund innan vi med buss åkte lång väg genom stan till Budasidan för att äta middag på en restaurang. Det var avkedsmiddag men det var den sämsta maten på hela tiden och jag tror, eller åtminstone hoppas att Niklas blev besviken. Det var en fisksoppa med slemmiga fiskbitar med skinn på. Rådjurskött som var dränkt i smaklös sås. Gunvors och Lars kött var segt men inte mitt. Jag började bli förkyld, lite retning i strupen men inget i halsen. 

Sö 21/4 var dags för hemresa. Det var mycket tidig vår när vi kom men under vår vistelse slog blommor och blad ut med rasande fart. Det såg helt annorlunda ut när vi åkte hem. Hela tiden var det 20-27 grader på dagarna. Jag skrev ett e-postbrev till Kovacs i Ungern. Ett par dagar tidigare hade jag skrivit ett till Stenström. Jag var nu rejält förkyld och orkade inte gå med när Gunvor ville ta en sista promenad.
Kl 11 avreste vi till flygplatsen men flyget gick inte förrän 14.30. Urtråkigt. Till Arlande kom vi 16.40 men sedan fick vi vänta 3,5 timmar. Till Landvetter vid 21-tiden. Hemma i Varberg 22.30. 

Trots att det var gratis för pensionärer över (65 år) att åka med kolletivtrafiken behövde vi aldrig utnyttja den förmånen. Museer m.m. hade också rabatt för pensionärer och efter 70 år var det gratis.
Min förkylning kulminerade på måndagen då jag låg hela dagen och hade 38,5 graders feber.
På torsdagen var jag nästan bra igen men hade dålig ork.