Monday, February 22, 2016

Ulysses - tredje gången gillt


Nu har jag lyckats läsa en av de erkänt mest svårlästa böckerna i världslitteraturen,"Ulysses" av irländaren James Joyce. Boken som är på 800 sidor handlar om två män och en kvinna en sommardag 1904 och det händer egentligen  ingenting utom triviala dagliga företeelser inklusive toalettbesök. Men alla förståsigpåare anser alltså att den är banbrytande. Namnet Ulysses (=Odyssevs) anspelar på att olika avsnitt i boken hänsyftar på avsnitt i Odyssevs, men det är verkligen inte lätt att se sambanden. Författaren tänkte från början hänvisa till aktuella avsnitt men ändrade sig tyvärr.
Varför läste jag den? Jo, precis 51 år efter den dag som boken handlar om var jag som gymnasist på språkresa i Dublin och travade stan runt precis som bokens huvudpersoner. Jag fick då höra talas om boken gjorde ett försök att läsa den efter hemkomsten men misslyckades. Den är verkligen svårläst för att inte säga obegriplig. T.ex. saknas interpunktion i de 44 sista sidorna av boken. Typisk är författarens egen kommentar till boken.  "Jag har lagt in så många gåtor och pussel att det kommer att hålla professorer upptagna under århundraden, grälande över vad jag egentligen menat." Att boken blev förbjuden i många länder, bl.a. i USA, retade väl också min nyfikenhet. På 60-talet gjorde jag ett nytt försök men det gick lika illa. Tredje försöket gjorde jag alltså i år och efter tre veckors slit med högst 50 sidor per dag lyckades jag.
Begrep jag något? Inte mycket men tydligen är jag i gott sällskap för som litteratukritikern Jenny Tunedal skiver: "Det här är en gigantisk och stundom utmattande bok". Jag läste denna gång Erik Anderssons översättning från 2012.